Att använda verbet être i dåtid på franska kan vara en utmaning för många språkstudenter. För att förstå hur man korrekt använder être i dåtid, måste man först bekanta sig med de olika tidsformerna och reglerna som styr dess användning. Den här artikeln kommer att täcka de grundläggande aspekterna av att använda être i dåtid, inklusive passé composé, imparfait, plus-que-parfait, och några specialfall där être spelar en viktig roll.
Passé Composé
Passé composé är en av de vanligaste tidsformerna för att uttrycka dåtid i franskan. Det används för att beskriva handlingar som är avslutade och har hänt vid en specifik tidpunkt i det förflutna. När man använder être som hjälpverb i passé composé, bör man komma ihåg att det endast används med vissa verb, ofta kallade “rörelseverb” eller “DR MRS VANDERTRAMP”-verb, samt reflexiva verb.
För att bilda passé composé med être, behöver man först konjugera être i presens och sedan lägga till perfekt particip av huvudverbet. Här är ett exempel:
Je suis allé(e) au magasin. (Jag gick till affären.)
Observera att perfekt particip för verb som använder être som hjälpverb måste överensstämma i kön och antal med subjektet. Detta innebär att om subjektet är feminint eller plural, måste perfekt particip ändras därefter:
Il est arrivé. (Han kom.)
Elle est arrivée. (Hon kom.)
Nous sommes arrivés. (Vi kom. – maskulint eller blandat grupp)
Nous sommes arrivées. (Vi kom. – endast feminint grupp)
Reflexiva verb i passé composé
Reflexiva verb använder också être som hjälpverb i passé composé. Reflexiva verb är de som återspeglar en handling tillbaka på subjektet. Här är ett exempel:
Je me suis lavé(e). (Jag tvättade mig.)
Återigen måste perfekt particip överensstämma med subjektet i kön och antal. Om reflexiva pronomen föregår verbet och direkt objektet är placerat efter verbet, krävs ingen överensstämmelse:
Elle s’est lavé les mains. (Hon tvättade sina händer.)
Imparfait
Imparfait är en annan vanlig tidsform för att uttrycka dåtid och används för att beskriva pågående eller upprepade handlingar i det förflutna. Till skillnad från passé composé, som fokuserar på avslutade handlingar, beskriver imparfait ofta bakgrundsinformation, tillstånd, eller vanor.
Att konjugera être i imparfait är lite annorlunda eftersom det är ett oregelbundet verb. Här är konjugationen av être i imparfait:
J’étais (Jag var)
Tu étais (Du var)
Il/Elle/On était (Han/Hon/Man var)
Nous étions (Vi var)
Vous étiez (Ni var)
Ils/Elles étaient (De var)
Exempel på användning:
Quand j’étais enfant, je jouais au parc tous les jours. (När jag var barn, lekte jag i parken varje dag.)
Plus-que-parfait
Plus-que-parfait används för att uttrycka en handling som hade hänt före en annan handling i det förflutna. Det är ungefär som engelskans “had done” något. För att bilda plus-que-parfait, kombinerar man imparfait av être eller avoir med perfekt particip av huvudverbet. När det gäller verb som använder être som hjälpverb, är mönstret följande:
J’étais allé(e) (Jag hade gått)
Tu étais allé(e) (Du hade gått)
Il/Elle/On était allé(e) (Han/Hon/Man hade gått)
Nous étions allé(e)s (Vi hade gått)
Vous étiez allé(e)(s) (Ni hade gått)
Ils/Elles étaient allé(e)s (De hade gått)
Exempel på användning:
Il était déjà parti quand je suis arrivé. (Han hade redan gått när jag kom.)
Specialfall och uttryck med être
Det finns vissa uttryck och specialfall där être används på ett unikt sätt, även i dåtid. Här är några vanliga exempel:
Passiva konstruktioner
Passiva konstruktioner på franska bildas med hjälp av être följt av perfekt particip av huvudverbet. Perfekt particip måste överensstämma med subjektet i kön och antal. Här är ett exempel:
Le livre a été écrit par Victor Hugo. (Boken skrevs av Victor Hugo.)
I dåtid används imparfait eller plus-que-parfait av être beroende på sammanhanget:
Le livre était écrit. (Boken var skriven.)
Le livre avait été écrit. (Boken hade blivit skriven.)
Reflexiva verb i plus-que-parfait
Reflexiva verb i plus-que-parfait följer samma regler som i passé composé men med imparfait av être som hjälpverb:
Je m’étais lavé(e). (Jag hade tvättat mig.)
Vara något i dåtid
Uttryck som beskriver att vara något i dåtid använder ofta être i imparfait eller passé composé beroende på sammanhanget:
J’étais médecin. (Jag var läkare.)
Il a été président. (Han var president.)
Sammanfattning
Att använda être i dåtid på franska kräver en förståelse för flera olika tidsformer och deras specifika regler. Genom att noggrant studera och öva passé composé, imparfait och plus-que-parfait, kan man förbättra sin förståelse och användning av être i dåtid. Kom ihåg att överensstämmelse i kön och antal är avgörande när man använder être som hjälpverb. Genom att bemästra dessa regler, kommer du att kunna uttrycka dig mer exakt och naturligt på franska.
